Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Rudyard Kipling
detta och mycket mera! En vacker dag skulle han
kanske bli nästan lika stor som Mahbub Ali. Då skulle
icke längre hustaken utan halva Indien bliva fältet för
hans verksamhet, och han skulle spionera på konungar
och ministrar, liksom han förut på hustaken i Lahor
hade spionerat på de unga tjänstemännen för Mahbub
Alis räkning. Men under tiden väntade honom skolan
och han tänkte därpå med ett visst behag. Där skulle
finnas nya gossar, mot vilka han kunde visa sig
nedlåtande, och han skulle få höra berättelsen om deras
äventyr under ferierna. Unge Martin, son till en
te-plantageägare i Manipur, hade skrutit av, att han med
en bössa skulle draga ut i krig mot en vild stam. Detta
kunde ju vara möjligt, men säkert var, att unge Martin
icke hade av en fyrverkeriexplosion slungats över
förgården till ett palats i Patiala, och icke heller hade
han... Kim började nu berätta för sig själv historien
om sina egna äventyr under de sista tre månaderna.
Han skulle, om detta varit honom tillåtet, med denna
berättelse kunnat förbluffa alla gossarna vid St.
Xavier — även de allra största, som rakade sig. Men det
kunde naturligtvis icke alls komma i fråga. Med tiden
skulle, efter vad Lurgan sahib försäkrade, ett pris bliva
satt på hans huvud, men om han nu pratade bredvid
munnen, skulle icke allenast priset aldrig bliva utsatt,
utan överste Creighton skulle också förskjuta honom
och överlämna honom åt Lurgan sahibs och Mahbub
Alis raseri under den korta tid, som återstod för
honom att leva.
»Sålunda skulle jag gå miste om Delhi för en fisk.»
Så lydde hans ordspråksfilosofi. Han måste glömma
sin fritid (det återstod honom ju alltid nöjet att hitta
på inbillade äventyr) och han måste, som Lurgan sahib
hade sagt, arbeta.
Av alla de gossar, vilka nu skyndade till skolan, var
ingen så uppfylld av dygdiga föresatser som Kimbali
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
