Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
Rudyard Kipling
Flera gånger under dessa tre år uppenbarade sig
laman i Tirthankers tempel i Benares, litet magrare och
en nyans gulare, i fall detta var möjligt, men mild och
obesmittad av världen som alltid. Ibland kom han från
södern —- från Tuticorin, varifrån de underbara
eldbåtarna gå till Ceylon och där det finns präster, som
kunna Pali; ibland från den våta, gröna västern och
de tusentals skorstenarne på bomullsfabrikerna, som
omgiva Bombay, och en gång från norden. Han hade
nämligen tillryggalagt en sträcka av åtta hundra mil
endast för att en dag få tala med Underverkens
beva-rare i Undrens hus. Vid ankomsten till templet
brukade han gå in i sin svala cell — prästerna i templet voro
mycket vänliga mot honom — tvätta av sig
resdammet, förrätta sina böner och sedan fara till Lucknow.
Han hade nu vant sig vid järnvägarna och åkte alltid
i tredje klass. Hans vän, Sökaren, gjorde
översteprästen uppmärksam på det egendomliga faktum, att
laman efter återkomsten från Lucknow för en tid
upphörde att sörja över förlusten av sin Flod eller att
rita underbara tavlor över Livets Hjul, utan i stället
föredrog att tala om skönheten och visdomen hos en
viss chela, som ingen i templet ännu hade sett. Ja,
han hade följt de Välsignade fötternas spår över hela
Indien. Det återstod för honom ingenting annat i
livet än att finna Pilens Flod. Men han hade i
drömmen fått en uppenbarelse, att detta icke kunde
företagas med något hopp om framgång, så vida icke
Sökaren hade med sig den chela, som var utsedd att föra
sökandet till ett lyckligt slut och som var i besittning
av stor visdom — en sådan visdom, som äges av
vithåriga Undrens bevarare. Till exempel (här kom
snusdosan fram, och de vänliga Djainprästerna beredde sig
att lyssna):
»För länge, länge sedan, då Devadatta var kung i
Benares — låt oss lyssna till Jàtaka! -— infångades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
