Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
Rudyard Kipling
ket mänskligt. Hurree är en av de bästa på den
etnologiska avdelningen.»
Varken pengar eller befordran skulle kunnat locka
överste Creighton att övergiva sitt arbete i den Indiska
upplysningsbyråns tjänst, men allra innerst i sitt
hjärta hyste han den ärelystnaden att få bli ledamot av
Engelska Vetenskapsakademien. Han visste, att alla
slags äreställen kunna uppnås genom skicklighet och
mäktiga vänners beskydd, men på samma gång var
han övertygad om, att ingenting annat än arbete —
papper, som representerade en hel livsgärning —
kunde skaffa en person inträde i den akademi, som han
under åratal belägrat med uppsatser om underliga
asiatiska kulter och okända sedvänjor. Nio män av tio
skulle ha undvikit Engelska Vetenskapsakademiens
sammanträden såsom varande höjden av tråkighet, men
Creighton var denne tionde, och ibland längtade han av
hela sin själ till de överfyllda rummen i London, varest
silverhåriga och skalliga män, vilka icke alls ha någon
kännedom om armén, sysselsatte sig med
spektrosko-piska experiment, tundrornas lägre växtvärld, elektriska
maskiner för flyktmätning och instrument för
sönder-klyvande i bråkdelar av vänstra ögat på en feminin
muskit. Enligt sunda förnuftet skulle hans håg
naturligtvis ha stått till Kungliga Geografiska Sällskapet,
men stora människor äro ofta lika oberäkneliga som
barn i valet av leksaker. Och därför smålog Creighton
och kände sig ännu vänligare stämd mot Hurree Baba
till följd av deras gemensamma ärelystnad.
Han lade från sig andedolken och fäste sina ögon
på Mahbub.
»Hur snart kunna vi få fölungen ur stallet?»
frågade hästhandlaren, som förstod att läsa i hans ögon.
»Hm. Ifall jag tar honom ut ur skolan nu, vad tror
ni då, att han skall göra? Jag har aldrig varit med
om att uppfostra någon sådan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
