Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kim
241
sina tunna linnebyxor. »Jag har tagit med mig allt vad
jag behöver på landsvägen. Min koffert är skickad till
Lurgan sahib.»
»Som sänder sina hälsningar till dig — sahib.»
»Lurgan sahib är en mycket kunnig man. Men vad
skall du själv taga dig för?»
»Jag skall återvända norrut i och för det Stora
Spelet. Vad skulle jag väl annars göra? Har du
fortfarande lust att följa med gamle Rödhatten?»
»Du får ej glömma, att han gjort mig till vad jag
är — ehuru han icke själv visste av det. År efter år
har han skickat pengar till min skolgång.»
»Jag skulle ha gjort detsamma — om blott den
tanken upprunnit i mitt tjocka huvud», brummade
Mahbub Ali. »Kom nu, lyktorna äro tända, och ingen skall
lägga märke till dig i basaren. Vi skola begiva oss till
Huneefas hus.»
På vägen dit gav han Kim många råd, och
egendomligt nog framhöll han på det kraftigaste, hurusom
Huneefa och hennes likar kunde förstöra kungar.
»Och jag kommer ihåg», citerade han ironiskt, »en
som sade: ’Lita mera på en orm än på en sköka, lita
mera på en sköka än på en Pathan, Mahbub Ali.’ Nu
är detta ett sant ordspråk, naturligtvis med undantag
av Pathanerna, till vilka jag hör. Och särskilt finner
det sin tillämpning på det Stora Spelet, ty det är
genom kvinnor, som alla planer gå om intet, och det är
för deras skull, som vi i daggryningen ligga med
avskurna halsar.»
»Varför då —» Kim stannade framför en trappa,
som ledde till det varma mörkret i ett rum i övre
våningen av ett hus, beläget i kvarteret bakom Azim
Ullahs tobakshandel. De, som känna till detta rum,
kalla det Fågelburen, emedan det är så uppfyllt av
viskningar, visslingar och kvitter.
16 — Kif Ung, Kim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
