Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3°°
Rudyard, Kipling
dre kan bliva en svår stötesten — som man känner, då
kamrater i arbete uppskatta det man utfört. Det finnes
ingen tillfredsställelse, som i sitt slag kan jämföras med
denna. Men, sade orientalen inom honom, en Baba
reser inte så lång väg för att säga artigheter.
»Tala om vad ni har att säga, Baba», sade han i
myndig ton.
»Ack, det är ingenting. Det var bara så, att jag
uppehöll mig j Simla, då det kom telegram om vad vår
gemensamme vän hade gömt, och gamle Creighton -—»
Han gav Kim en sidoblick för att se, huru denne skulle
uppfatta hans djärvhet.
»Överste sahib», rättade honom skolgossen från St.
Xavier.
»Naturligtvis. Då han fann, att jag var ledig, måste
jag resa ned till Chitar för att hämta det där eländiga
brevet. Jag älskar inte Södern ■— för mycket
järnvägsresor — men jag skaffade mig rikliga respengar. Ha!
Ha! På återvägen träffade jag vår gemensamme vän i
Delhi. Han håller sig stilla för en tid och påstår, att
Saddhu förklädnaden behagar honom alldeles utmärkt.
Av honom fick jag höra talas om ditt storverk, och jag
har nu kommit hit för att uttrycka min beundran.»
»Hm!»
Grodorna hade börjat kväka i diket, och månen gled
mot sin nedgång. Några glada tjänare hade begivit sig
ut för att njuta av natten och slå på en trumma. När
Kim åter började tala, begagnade han sig av
folkspråket.
»Huru kunde du följa våra spår?»
»Åh, det var inte svårt. Jag hörde av vår
gemensamme vän, att ni skulle fara till Saharunpore. Och
därför for jag dit. Röda lamas äro minsann inte så
obemärkta personer. Jag köpte mig en medicinask, och
jag är för resten alls inte någon dålig doktor. Jag
begav mig till färjan vid Akrola, och där fick jag höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
