Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kim
299
tå föll av. Jag skickade bud, att vägarne, för vilkas
anläggande jag utbetalade pengar, iordningställdes för
främlingars och fienders fötter.»
»För vilka fiender?»
»För ryssarna. Man skämtade öppet om saken bland
arbetarne. Då kallades jag ned för att muntligen
omtala vad jag visste. Mahbub kom också söderut. Och
se här följden! I år efter snösmältningen ha tvenne
främlingar dragit över passen under förevändning att
skjuta vilda getter. De föra med sig bössor, men också
lantmäterikedjor och kompasser.»
»Aha! Nu börjar det klarna för mig!»
»De ha blivit väl mottagna av Hilås och Bunår. De
ha givit granna löften: de äro språkrör för en
frikostig kejsare. Upp och ned, över berg och dal, vandra de
och säga: ’Här är en lämplig plats för ett bröstvärn! Här
kan man bygga en fästning! Här kunna vi hålla stånd
mot en armé!’ Regeringen vet detta, men gör
ingenting. De tre andra kungarna, som icke fått någon
betalning för att bevaka passen, underrätta regeringen
genom en kurir om Hilås och Bunårs svek. Och när
allt det onda redan är skett, när de båda främlingarna
med kompasser och lantmäterikedjor lyckats inbilla de
fem konungarna — bergsbor äro alltid lättrogna
dårar — att en stor armé i morgon eller dagen därpå
skall besätta passen, så kommer en order till mig,
Hurree Baba, att begiva mig norrut och se efter vad
dessa främlingar taga sig till. Men då säger jag till
överste Creighton: ’Detta är inte någon rättegång, så
att vi kunna fara omkring och samla bevis! Varför
utfärdar ni inte i stället en halvofficiell order till en
person att låta mörda dem för att statuera ett
exempel? Ni har, om ni förlåter mitt uttryck, visat en högst
beklaglig slapphet.’ Och vad tror ni att överste
Creighton gör? Jo, han skrattar ut mig! Det är alltsammans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
