Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kim
315
För resten synas vita tält på långt håll, då de
avteckna sig mot skogens grönska. Hurree Baba hade sett
allt vad han ville se, då han satt på loggolvet i Ziglaur,
tjugu mil fågelvägen och fyrtio mil landsvägen från
den plats, där tälten stodo — det vill säga, han hade
sett två små prickar, vilka ena dagen syntes strax
nedanför snögränsen och dagen därpå hade flyttat sig,
efter vad det tycktes, ungefär sex tum nedåt
bergssluttningen. När Hurree Baba väl en gång kom i
farten, kunde hans tjocka ben tillryggalägga verkligt
förvånansvärda sträckor. Och härav kom det sig, att —
medan laman och Kim lågo kvar i en usel hydda i Ziglaur,
tills stormen skulle ha rasat ut — en fet och våt, men
alltjämt leende bengaler, som talade en förträfflig
engelska men använde ett ytterst tarvligt språk, gjorde
sitt bästa för att ställa sig in hos tvenne främlingar,
vilka voro alldeles genomvåta och plågades av
reumatiska smärtor. Han hade anlänt till deras läger strax
efter sedan blixten hade splittrat en fura mitt emot
lägerplatsen och därigenom övertygat de till ett par
dussin uppgående bärarne, att dagen var ogynnsam för
resans fortsättande, varför de som en man kastat ifrån
sig sina bördor och tagit till flykten. De lydde under
en bergradja, som sålde deras tjänster för sin egen
privata vinning, såsom brukligt är, och till råga på allt
hade de främmande sahiberna redan hotat dem med
sina bössor. De flesta av dem kände till bössor och
sahiber sedan gammalt, men de hade aldrig förr blivit
så behandlade. Därför upptog också skogen dem i sitt
sköte och vägrade att återställa dem, trots
främlingarnas eder och hotelser. Baban behövde alls icke låtsas
vara galen eller utsvulten eller använda någon av de
andra planer, han under vägen välvt i sitt sinne. Han
vred ur sina våta kläder, tog på sig sina
blankläders-skor, spände upp sitt blå och vita paraply och
presenterade sig med högt klappande hjärta som »agent för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
