Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kim
319
Snart upphörde regnet, och i den rena, aromatiska
luften vandrade Baban nedför sluttningen, gående med
stolthet före bärarne och med ödmjukhet bakom
främlingarna. Hans tankar voro många och skiftande. Den
allra minsta av dem skulle ha över all beskrivning
intresserat hans följeslagare, om de blott kunnat ana
dem. Men han var en angenäm vägvisare, som icke
försummade att utpeka skönheterna inom sin härskares
område. Han befolkade bergen med allt vad de hade
lust att skjuta — antiloper, björnar och stengetter. Han
resonerade i zoologi och botanik med djärv
okunnighet, och hans förråd av historier från trakten — märk
väl att han varit radjans förtrogne agent i femton år
— var i sanning outtömligt.
»De här mannen är verkligen ett original», sade den
längre av de båda främlingarna. »Han påminner om
en Wienerkurir.»
»Han representerar in petto Indien i
övergångsstadiet — en avskyvärd hybrid av Östern och Västern»,
svarade ryssen. »Hör blott på vad han anförtrodde mig
i går kväll», etc.
Under sitt randiga paraply ansträngde sig Hurree
för att kunna följa med franskan och att samtidigt
hålla ögonen på en kilta, full av kartor och dokument
— en ovanligt stor sådan med en dubbel beklädnad av
röd oljeduk. Han önskade visst icke stjäla någonting.
Han ville endast veta vad han skulle stjäla och huru
han skulle kunna smyga sig bort, om det händelsevis
skulle lyckas honom att göra det. Och han tackade alla
Hindostans gudar och Herbert Spencer, att det
verkligen fanns något av värde kvar att stjäla.
På andra dagen kommo de till ett ställe, där vägen
höjde sig brant mot ett gräsbevuxet bergsutsprång
ovanför skogen, och det var där som de i solnedgången
träffade på en gammal lama, vilken satt med benen i
kors och studerade en på marken utbredd, hemlighets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
