Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°°
Rudyard, Kipling
»Det är sant. Men ett enda kort ögonblick kan du
väl skänka mig — du kan hinna upp båren med några
steg. Skall jag visa dig vad du skulle göra om du vore
en sahib?»
»Men om jag nu skulle gissa det?» sade Kim, och i
det han slog sin arm om hennes liv och kysste henne
på kinden, tillade han på engelska: »Tack så mycket,
min kära vän.»
Kyssandet är faktiskt ett alldeles okänt bruk bland
asiater, och detta var kanske skälet varför kvinnan
ryggade tillbaka och betraktade Kim med vidöppna,
förskräckta ögon.
»Nästa gång», fortfor Kim, i det han på engelskt
sätt sträckte fram handen för att taga avsked, »skall
du akta dig för att vara alltför säker på dina hedniska
präster. Farväl, min kära vän.»
»Farväl, och — och du kommer väl tillbaka? Farväl
— och Gud välsigne dig!»
En halv timme senare, då den knakande båren bars
uppför bergsstigen, som leder sydost från Shamlegh,
såg Kim en liten gestalt, som stod i dörren till
hyddan och svängde en vit duk.
»Hon har samlat förtjänster framför alla andra»,
sade laman. »Ty att förhjälpa en människa på vägen
till Befrielsen är nästan lika bra som att själv ha
hunnit den.»
»Hm», mumlade Kim tankfull. »Det kan ju hända,
att även jag har samlat förtjänster... I alla händelser
behandlade hon mig inte såsom ett barn.» Och vid
dessa ord lade han sin hand på kanten av båren och föll
in i samma långsamma takt som de surmulna männen.
»Dessa ha också samlat förtjänster», sade laman.
»Ja, och vad mera är, de skola betalas med silver»,
svarade Kim. Kvinnan på Shamlegh hade givit honom
det, och han resonerade som så, att det endast vore
rättvist, om hennes män fingo förtjäna det tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
