Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kim
359
De hunno verkligen aldrig längre än en kos om
dagen, och Kims unga skuldror fingo bära hela
tyngden, såväl av den gamle mannen som av den tunga
matpåsen med böckerna och av paketet, som vilade
vid hans hjärta. Och på honom vilade även omsorgen
om alla detaljer i det dagliga livet. Han tiggde i
daggryningen, bredde ut filtar åt laman, då denne önskade
begrunda Tingens orsak, höll det trötta huvudet i sitt
knä under den värsta middagshettan, viftande bort
flugorna, tills hans handleder värkte, tiggde åter om
kvällarna och tvättade lamans fötter. Och laman
belönade honom med löften om Frigörelse -— i dag eller
i morgon — eller allra senast dagen därefter.
»Aldrig har det funnits en sådan chela. Ibland
undrar jag, om Ananda kunnat trognare vårda Herren
Bo-dhisat. Och du är en sahib? När jag var en man — för
länge sedan — glömde jag det. Nu betraktar jag
dig ofta, och för varje gång minns jag, att du är en
sahib. Är det inte underligt?»
»Du har ju sagt, att det icke är någon åtskillnad på
färgade och vita. Varför plåga mig med sådant tal, o
Helige? Låt mig nu gnida den andra foten. Det förargar
mig. Jag är ingen sahib. Jag är din chela, och mitt
huvud vilar tungt på mina skuldror.»
»Hav tålamod. Vi skola vinna Befrielsen
tillsammans. Sedan skola du och jag från Flodens strand
blicka tillbaka på vårt liv, liksom då vi uppe i bergen
blickade tillbaka på den väg, vi under dagen
tillryggalagt. Kanske var jag en gång en sahib.»
»Aldrig har det funnits en sahib, som liknat dig,
det är jag viss om.»
»Jag är övertygad om att Undrens bevarare i ett
föregående liv varit en mycket vis abbot. Men icke
ens hans glasögon kunna längre hjälpa mig att se.
Det skymmer för mina ögon, då jag skulle vilja se
klarast. Men det betyder ingenting -— vi känna ju till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
