Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kim
361
god föda, jag har inte tänkt på hettan, jag har talat
med folk på vägen och lämnat dig ensam ... Jag har
— jag har — Hai Mai! Men jag älskar dig — och nu
är det för sent... Jag var ett barn!... Ack, varför
var jag icke en man!» Och överväldigad av trötthet
och ett ansvar vida över hans år, kastade sig Kim ned
vid lamans fötter och brast ut i snyftningar.
»Vad vill det här säga?» sade den gamle mannen
milt. »Du har aldrig vikit en hårsmån från Lydnadens
väg. Försummat mig? Ack barn, jag har levat av din
styrka såsom ett gammalt träd lever av murbruket på
en ny mur. Dag efter dag ända sedan vi lämnade
Shamlegh har jag stulit din styrka. Och därför, icke genom
något fel från din sida, har du blivit försvagad. Det
är Kroppen, den dumma, enfaldiga Kroppen, som nu
talar. Icke den trygga och vissa själen. Var tröst och
lär åtminstone att känna de onda andar, mot vilka du
strider! De äro jordafödda barn av illusionen. Vi
skola begiva oss till kvinnan från Kulu. Hon skall samla
förtjänster genom att hysa oss och särskilt genom att
vårda mig. Och du skall vara fri, tills din styrka
återvänder. Jag hade alldeles glömt den dumma Kroppen.
Om någon är att klandra, så är det jag. Men vi äro
alltför nära Befrielsens portar för att fästa oss vid
sådana småsaker. Jag skulle kunna berömma dig, men
vartill skulle väl det tjäna! Inom en kort, en mycket
kort tid skola vi vara höjda över allt sådant.»
Och sålunda tröstade han Kim med visa ord och
allvarliga utläggningar om detta så missförstådda djur,
vår kropp, som, fast den ju icke är annat än illusion,
envisas att uppträda som själ, vilket leder till
avvikelser från Vägen och till ett ofantligt mångfaldigande
av alldeles onyttiga onda andar.
»Hai mai! Låt oss tala om kvinnan från Kulu. Tror
du att hon tänker be om ännu ett trollmedel för sin
dotterson? Då jag var en ung man för mycket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
