Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kim
363
Kim blickade upp med ett matt leende och skakade
på huvudet.
»Skämta inte», sade laman. »Den tiden är förbi. Vi
ha kommit hit i viktiga ärenden. En själens sjukdom
överföll mig däruppe bland bergen, och han angreps
av en kroppslig sjukdom. Sedan har jag levat på hans
styrka — förbrukat hans krafter.»
»Barn båda två — ung och gammal», sade hon, men
avhöll sig från vidare skämt. »Måtte min gästvänskap
kunna återställa dig. Stanna kvar en stund, så skall jag
komma ned och prata om de höga, kära bergen.»
Framemot aftonen — hennes svärson hade kommit
hem, så att hon icke behövde göra någon rond kring
gården — kom hon till kärnan av saken, som laman
med låg röst förklarade för henne. Och de båda
gamla huvudena nickade vist tillsammans. Kim hade
vacklat bort till ett rum, där det fanns en bädd, och låg nu
försänkt i ett slags dvala. Laman hade förbjudit
honom att breda ut filtar eller göra i ordning maten.
»Jag vet, jag vet. Vem skulle veta det, om inte jag?»
skrockade sahiban. »Vi, som vandra ned till bålet, haka
oss fast vid dem, som komma upp från livets flod med
fyllda, ja, överfyllda vattenkrus. Jag gjorde gossen
orätt. Han lånade dig sin styrka? Det är sant, att de
gamla dagligen äta de unga. Men nu måste vi
återställa honom.»
»Du har många gånger samlat förtjänster -—»
»Mina förtjänster? Vad betyda väl de? En gammal
häxa, som lagar curry åt män, vilka icke en gång
fråga: ’Vem kokade denna?’ Men om min förtjänst
kunde räknas min dotterson till godo –-»
»Han som plågades av kolik?»
»Tänk, att den Helige kan minnas detta! Det var i
sanning en stor ära! ’Han som plågades av kolik’! Det
måste jag tala om för hans mor. Hon skall bli stolt
däröver.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
