Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kim
32 7
honom. Smärtan i hans nacke — han måtte ha blivit
smittad av laman — hade försvunnit på samma gång
som de häftiga reumatiska smärtorna och den dåliga
smaken i munnen. De båda kvinnorna, vilka icke längre
voro så noga med sina slöjor, skrockade lika belåtet
som hönsen, vilka hade klivit in genom den öppna
dörren och nu som bäst höllo på att plocka i sig smulor.
»Var är min Helige?» frågade Kim.
»Hör blott på honom! Din Helige mår bra», svarade
sahiban med låtsad barskhet. »Ehuru det sannerligen
inte är hans förtjänst. Om jag kände till något
trollmedel, som kunde göra honom klok, så skulle jag sälja
mina juveler och köpa det. Tänk bara att inte vilja
äta den goda mat, jag tillagat — att stryka omkring på
fälten under två nätter med tom mage och att gå och
falla i en å — kallar ni det helighet? Och när han
krossat det lilla som finns kvar av mitt hjärta genom
ängslan och oro för honom, så talar han om för mig,
att han samlat förtjänster. Ack, vad alla män äro sig
lika! Nej, så var det inte — han talade om, att han
blivit befriad från all synd. Men det kunde jag ha
sagt honom långt innan han gick och blev alldeles
genomvåt. Han mår bra nu — detta tilldrog sig för
en vecka sedan — men bevare mig väl för en sådan
helighet. En tre års barnunge skulle bära sig klokare
åt. Men oroa dig inte för din Helige. Han håller båda
ögonen på dig, när han inte vadar genom åar.»
»Jag kan inte påminna mig att ha sett honom. Jag
minns blott att dagar och nätter passerat förbi mig
som svarta och vita grindar, vilka öppnat och slutit sig.
Jag var inte sjuk, jag var bara trött.»
»En trötthet, som du kan ha rättighet att känna
om några tjogtal år. Men nu är den försvunnen.»
»Maharanee», började Kim, men föranledd av
uttrycket i hennes ögon ändrade han sig till ett ömmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
