Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kim 373
står ni, och jag visste ju inte var tusan alla papperen
funnos eller hur många de voro. När jag kom hit,
avsände jag ett privattelegram till Mahbub — han var
i Meerut vid kapplöpningarna — och talade om för
honom, huru saken förhöll sig. Han kom genast hit
med sina karlar och slog sig i språk med laman, och
se’n kallade han mig en dåre och var mycket
ohövlig —»
»Men varför — varför?»
»Ja, det är just vad jag undrar. Jag föreslog ju
bara, att om någon hade stulit papperen, så borde
några starka, modiga karlar röva dem tillbaka igen.
Ni förstår att de äro av ofantligt stor vikt, och
Mahbub Ali visste inte var ni fanns.»
»Skulle Mahbub Ali plundra sahibans hus? Men du
är ju tokig, Baba», sade Kim harmset.
»Jag ville ha papperen. Tänk er bara, om hon hade
stulit dem! Då var detta, enligt min åsikt, det enda
praktiska förslaget. Men det behagar er inte?»
Ett österländskt ordspråk, omöjligt att återgiva,
visade djupet av Kims missnöje.
»Ja, om tycke och smak kan ingen disputera», sade
Hurree med en axelryckning. »Mahbub var också
mycket ond. Han har sålt hästar här i trakten och han
säger, att sahiban är en pukka (präktig) gammal dam,
som aldrig skulle samtycka till något så tarvligt som att
stjäla papperen. För mig får det vara hur det vill med
den saken. Jag har fått papperen, och jag var mycket
glad åt att ha Mahbubs moraliska stöd. Jag har ju
sagt er, att jag är rädd, men underligt nog, ju räddare
jag är, i desto större svårigheter råkar jag. Därför var
jag glad åt att ni följde med mig till Chini och är
glad åt att Mahbub finns i närheten. Den gamla damen
är ofta mycket onådig mot mig och mina piller.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
