Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orstäf å ortöj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den som inte spar på stifvern, han får allri
dalern.
En kan många gånga få för en sypp, didd
en inte kan få forr pengja.
Den hongen en ska nö te skaus[1], han tar
inte många hara.
Den som ska ha ålltingj i si, han får sellan
nodd å ha po si.
Den som ska ha ållt, didd han ser, han får
läumna ållt, didd han har.
Didd e inte ålla markader en ska forrtjena på.
Når tosingja komma te markas, får
krämmaren pengja.
Didd e bätter å ha en liden vellsinad bid
me ro, än mied me stor oro.
Didd e better å va nesevis, än neselös.
En kär nöfve tryckjer en inte forr tit[2].
Darr fingjs fler brogeda honga än prestens
— klockaren har en.
Presten å hongen forrtjena föan me mongen.
Min far han va ingjen prest, han sa inte
ett or mer än en gång.
Den som kommer forrst te mylles, han får
forrst maled.
En får sjonga me de fulane[3], en e iblönn.
Snål spar å hin tar.
Didd som e skräufved, didd gimmes, men
didd som talas, didd glimmes.
Didd som e gimt, didd e glimt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
