själfva som medlemmar i föreningen, så R. W. Ekman 1832, G. W. Palm 1834, Wickenberg 1835 och Stäck 1837. Wickenberg var en af dem som mäst blef tagen under armarne af föreningen och dess styrelse, liksom han säkerligen var en af dem som mäst behöfde det. Sandberg, som 1833—38 var föreningens skattmästare, skall (enligt uppgift i hans biografi i Litografiskt Allehanda) ofta, när de ADAM OCH EVA VID ABELS LIK. Oljeskizz utförd på Bysta 1834. Tillhör Professor Julius Kronberg. unga artisterna inlämnade sina arbeten, på egen risk ha försträckt dem med penningar, som egentligen först skulle utfalla efter ett sammanträde af direktionen, och lär på detta sätt mer än en gäng räddat Wickenberg från hunger . Äfven en annan enskild person visade Wickenberg mycken godhet och vittnade i sin ringa mån om att konstmecenaternas slägte ännu icke, ehuru det kunde förefalla så, var alldeles utdödt i det dåtida Sverige. Det var Mikael Gustaf Anckarsvärds äldre broder öfverste August Anckar-svärd, den framstående militären, jordbrukaren och bergsbruksidkaren. Han inbjöd Wickenberg till sig på egendomen Bysta i Nerike sommaren 1834 att där tillbringa en längre tid, under det koleran rasade i Stockholm. Den unge målaren blef här mycket väl omhuldad, såsom man ser af ett sprittande muntert bref, som han den 3 November skref till vännen Palm i Stockholm och som börjar på följande lofvande sätt: »God dag din gamle skälm, hur fan lefver du med verlden, jag tror att ni allesammans äro döde efter ingen af eder hörs af — Den här bedröfliga Coleratiden, ha ni väl så artigt fått vidkännas — Ni ha väl, edra syndapaltar, fått gå der i Stockholm, och svällta som vanligt, och trackterade med Björneryt, då jag lefver här som en Prins, äter så förbannat att man skulle kunna tro jag ämnade lägga en så god grund, att då jag kommer till Stockholm, jag endast behöfver då och då spä på med lite af den magra kost, vi der göra vår Örna mätten med — såsom en Grof-kaka etc.» Därefter uttalar han sin ledsnad öfver att koleran ej tycks haft smak för hans besvärliga björnar , berättar, att han på Bysta haft mycket angenämt och roligt , bl. a. i öfverstens sällskap besökt Säfstaholm och sett dess tafvelgalleri, att han vidare gifver lektioner åt husets döttrar, hade målat