Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtminstone har ännu ingen konstnär i Sverige burit Heders Legions-korset, detta är mig naturligtvis till stor nytta utan att
tala om hedern i synnerhet som jag ännu ej har 30 år (fastän de ej äro långt borta) och kan deraf profitera i alla möjliga
hänseenden emedan sådant är en recommendation som öppnar mig väg öfver alt där jag har lust att visa mig. — Detta
är en nyhet som bör glädja er alla och jag hoppas pappa tager sig en toddi på den saken och sjunger lefve Carl Johan och
Ludvik Philip — hvad den förre beträffar så tror jag att vi vänta dermed tills jag fått utnämningen i händerna. — En af
mina taflor som jag haft på expositionen är såld till en Banquier för 4,000 fr. en annan är ämnad att skickas till Sverige
fram på hösten.»
Gubben Wickenberg kunde snart taga sig en toddy äfven till Karl Johans ära, och det på
själfva julafton, ty då anlände ett bref från sonen, i hvilket denne berättade, att han haft besök af
svenske ministern i Paris, som till honom å konungens vägnar öfverlämnat Vasa-orden. Den svenske
konungen hade förutom det stora vinterlandskap, som 1840 införlifvades med drottning Desiderias
samling, af konstnären förvärfvat det likaledes nu i Nationalmuseum befintliga stora månskensstycket
från 1841, hvilka båda taflor betaltes med 1,000 rdr hvardera.
VINTERSTYCKE.
Litografi af Deroy efier oljemålning 1841, inköpt af Ludvig Filip.
Svenska konstakademien valde honom till sin ledamot den 20 Dec. 1842. Wickenberg hade
nu kommit på grön kvist och kunde, som han sagt en gång till Palm, »både betala sina skulder
hemma i Sverige och lefva efter sitt stånd >. Han skaffade sig redan 1838 en förträffligt inrättad
atelier med därtill hörande 3 rum och beskrifver sin nya bostad i ett bref till Adlersparre:
En gång ankommen till Paris har du blott att efterfråga rue de la Bienfaisance N:o S, som du finner i trakten
af rue d’Anjou; ett nyp på klocksträngen och en sneögd ’madame’ öppnar porten till Apollohelgedomen. Du kommer först
till en liten torntrappa, som förer till en terrass, hvarifrån du har utsigten öfver ett torg, der man fordomdags kastade döda
hundar och kattor, men numera förvandlad i en öppen plats med trän. Efter att ha kastat en flyktig blick på vuen af tusende
skorstenar, som förlora sig i lointainen, inträder du i målarens förmak, snyggt men anspråkslöst möbleradt. Derifrån förer
en liten krökt trappa till ateliern; der, bakom en förfärligt stor tafla, inkrupen i en blårandig nattrock och lappskor finner
du Pelle, som kastar penslar och palett under bordet, då den efterlängtade Apollo-sonen inträder.»
Följande år i Juli berättar han för samma vän, att han > altsen Mars månad till dato arbetat
som en åkarhäst, kluddat samman nära 6,000 fr., hvaraf likväl hälften äro lyckligtvis uppätna, spara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
