Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äkta målarbegåfning gått vidare framåt. Nu kunde han icke mer än försöka hålla sig uppe på den
höga ståndpunkt, dit han en gång nått, och det gjorde han också in i det sista.
Den franska kritiken synes under Wickenbergs sista år ha börjat tröttna vid hans ständiga
upprepning af sig själf. Stäck skrifver härom till sin svåger C. W. K. Gleerup d. 28 Okt. 1846 från Paris:
Man har här sagt mig, att fransoserna tröttnat vid hans taflor, ty har man sett en, har man sett flera af hans
hand, magnifikt målade — men något fattiga i ccmpositionen. Detta (som jag strukit streck under) tyckes äfven mig — men
få målare förstå att intaga genom Colorit och en vacker pensel som Wickenbergl En fransk tidning sade om hans sednaste
utställda tafla för förra året — ett vinterstycke. Wi hafva åter en vintertafla af Mr Wickenberg — den är af Mr Wickenberg
och vi tvingas att göra den frågan, skall det då aldrig blifva vår för Mr W. Dessa recensioner hatar jag, ty de äro dumma
— och betyda så litet".
HÄSTAR OCH HUND.
Blyertsteckning. I Nationalmuseum.
Till sist blott ett par ord om Wickenbergs teknik. Att han äfven i detta afseende noga
studerat de gamla holländarne, ser man af hans taflors soliditet äfven i rent tekniskt hänseende,
som gör, att de bevarat sig på ett sätt, som icke är alltför vanligt med taflor från Wickenbergs
samtid. Sedan han i utlandet mera grundligt satt sig in i de gamle mästarnes verk, ser man honom
ofta nog liksom de måla på trä. Så t. ex. är hans bästa genrestycke »Fransysk interiör» från 1842
målad på en ekpannå, likaså »Vedkälken» från 1843 m. fl. Intressant är ur denna synpunkt en
liten ofullbordad tafla, som fins i Östergötlands museum i Linköping. På en träpannå, som är
beredd med en fast hvit kritgrund, liksom de store gamle mästarne så gärna brukade, äro ett par
hästar helt lätt skizzerade med brunröd oljefärg.
Wickenbergs gode vän Adlersparre uppger en hjärtesorg såsom väsentligt bidragande till
konstnärens död. »Katastrofen påskyndades», säger han, »af flera orsaker, men förnämligast af ett
alltför ihärdigt arbete, stor oförsigtighet och en tillstötande händelse, som i och för sig sjelf var
nog att krossa ett så vekt och varmt hjerta, som hans». Angående denna händelse berättar han
på följande vis:
Den atelier (Rue de la Bienfaisance n:r 5) som nyss omnämdes, tillhörde en i samma hus boende Spansk
familj, som hade flyttat till Paris. I detta vördnadsvärda och gästfria hus blef Wickenberg snart en daglig gäst. Om denna
bekantskap gör han i ett bref till mig följande bekännelse: ’Sedan du reste från Paris har jag gjort inträde inom flera
fransyska familjer, har haft tillfälle lära känna så väl fransyska qvinnans som mannens karakter — skratt, hopp och dans,
tal om politiken och ytliga reflexioner är allt hvad man får i utbyte mot uppriktighet och poesi. Poesi och fransyska är
som att blanda mjölk och mineralvatten. Jag bör ej glömma det väsendtligaste och som rör mig långt närmare, än hvad
man säger ondt eller godt om mina taflor, att jag hos mitt värdfolk (en spansk familj) funnit föräldrar och ett nytt hem
och der mitt hjerta blifvit förtrolladt af oskuldens och skönhetens sirénsånger. Jag behöfver ej säga mer och har ändå
sagt allt. Jo, jag vill tillägga att jag är så lycklig, att jag omöjligt kan tro detta tillstånd af salighet blir långvarigt.’-
Aningen slog in — drömmen, den ljusa och rosenfärgade, skulle snart förbytas i hemsk verklighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
