Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eu Grisett, tecknad i fönstret, efter naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något vidare märkvärdigt kunde jag
omöjligen upptäcka. Sådan var då en grisetts
dagliga omgifning, hennes spegel, hennes Lord,
hennes kamelier, hennes upplysning. Men hon
sjelf .... hon sjelf kommer på ögonblicket.
Klockan var emellan åtta och nio, och ur de
talrika mod-butikerna vid Rue St. Denis
strömmade flockar af för dagen afskedade grisetter.
De flesta möttes redan på trottoiren af en far,
en onkel, ofta med ett sä ungdomligt utseende,
att man måste förundra sig öfver den bråd—
mognad, hvilken bör göra sjelfva omöjligheten
sannolik. Grisetten midt emot mig hade dock
säkert ingen far, ingen onkel — hon trädde
ensam in i sitt rum.
Man hade ingifvit mig en mängd konfysa
begrepp om den Parisiska qvinnan. Jag hade
nästan låtit inbilla mig, att den ena hälften af
dem funderar på att förgifta sina miin, medan
den andra funderar på att skaffa sig män, allt
för alt förgifta dem. Hög och hotande stod
ständigt madame La Farge för min fantasi, och,
med hågkomst af Almqvists snillrika motto:
»Två ting äro hvita — oskuld och arsenik»,
ansåg jag, som visste, att man i Paris borde
påräkna föga oskuld, nästan allting hvitt för
arsenik. En af mina vänner i Lausanne hade
helt allvarsamt försäkrat mig, att de flesta
Parisiskor bära en dolk instucken vid
strumpebandet, och i Bern påstod man vid öppen
table d höte, på »Hotel des gentils Jiommes»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
