Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eu Grisett, tecknad i fönstret, efter naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen endast till sitt magasin, för att der kanske
förfärdiga blommor i kapp med sommaren, eller
trorkla ihop några »Chemises perfectionnées
pour le manage». Att hon hörde till det stora
slägtet grisetter visste jag, men om hon förde
nålen eller haspeln, kardan eller tamburen, om
hon med förkärlek omfattade hand eller fot,
sydde skor eller handskar, var mig fullkomligen
obekant.
Sedan den täcka okända framför spegeln
— vår gamla bekanta från gårdagen —
åtskilliga gånger dragit och slätat sin klädning,
började hon egna några vänliga omsorger åt
rummets städning, vinkade mig ett slags farväl med
en våt handduk, som hon uthängde i fönstret,
och försvann i detsamma från min horisont.
Några timmar sednare återsyntes hon med
ett par föJjeslagerskor, troligtvis hennes
kamrater. O, himmel! hvad skratt, hvad prat, hvad
väsen! Der afbandlades sista representationen
på »Les Fumnambules» och en jernvägsresa till
Corbeille. Hade verkligheten varit roligare, än
nu minnet, förstår jag knappt huru de späda
varelserna kunnat öfverlefva en sådan glädje.
De hade af en äldre herre, en »ci-devant jeune
honune», som den artigare Fransosen kallar
honom, blifvit bjudna på punsch. De hade icke
kunnat förblifva alldeles känslolösa för denna
artighet af en kavaljer med gula handskar och
skägg, utan sagt honom tusen artigheter, som
han haft den godheten att hålla till godo, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
