Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eu Grisett, tecknad i fönstret, efter naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till min stora tillfredsställelse behöll min
granne segern. Hennes fot var visst ett helt
tiondedels tum mindre, än de begge andras.
Dessa erkände, skrattande, hennes
öfverlägsen-het, i det de, till en slags hämnd, med siua
annu i händerna burna skor, gåfvo henne hvar
sitt lätt slag på axeln. Hvad hennes blick
glänste klar och belåten! Det finnes triumfer,
små, tysta, obetydliga, som anslå egenkärleken
behagligare, än kanske sjelfva slagfältets. En
lyckad koiflfyr skänker måhända någon gång
mera verklig tillfredsställelse, än en lyckad
statskupp , och en grisett kan, i öfvertygelsen om
sin fots litenhet, känna sig lika belåten, som
en kung i öfvertygelsen om sitt väldes storhet.
Nu uppträdde en fjerde person på scenen,
en äldre cjvinna, hvars fulhet skulle ha varit
ett ordspråk, så vida hennes ställning i lifvet
tillåtit henne, att, med en bukett kamelier i
ena och en solfjäder från Duvelleroy i andra
handen, doftande af patschouli, visat sig i en
af Italienska operans loger. Nu såg ingen på
henne, och ingen kom att tänka på hennes
utomordentliga fulhet. Hennes obemärkthet var
hennes lycka. Hon bar under armen en korg,
som genast beställsamt togs i beslag af
griset-terna. Dess innehall tömdes på ett i hast
framskjutet bord. Der var stekta potäter för två
sous, några skifvor skinka, päron och ett par
klasar Fontainebleau-drufvor. Ingen suparmat,
som Fransosen anser för så nödvändig, hvarmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
