Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eu Grisett, tecknad i fönstret, efter naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annars den simplaste krog vid barriererna, för
ett par sous, serverar dagakarlen och
arbetaren på befästningarne. Grisett—lifvet måtte i
många fall vara ett uppoffringens lif. Men om
Försynen, i sin vishet, förmenade grisetterna
atL äta soppa, gaf den dem i stället hvad som
är bättre — ett godt lynne och ett gladt löje.
Med brinnande lust kastade sig grisetterna
öfver den framsatta middagsmåltiden. De lefde
och frossade, så godt det lät sig göra, icke
som om hvar dag hade varit den sista, utan
som om hvar bit hade varit den sista. Vid
tjugo år har man vanligtvis en förträfflig aptit.
Allt hvad ätligt var, det ena efter det andra,
försvann under de små grisetternas arbetande
käkar, och allt längre blef också ansigtet på
den ålderstigna Hebe, som bragt dem deras
måltid. Troligen hade hon väl hoppats att på
valplatsen finna något byte — tanken på en
fullkomlig tillintetgöreJse var henne förskräcklig;
men utan skoning fortgick nederlaget; snart
fanns icke mera än qvistarne qvar af drufvorna
— af potatisen endast minnet. Och minnet af
mat ar för en tom mage hvad spansk fluga är
för ett öppet sår.
Hvart ögonblick väntade iag att återse den
c ** o
besynnerliga uppenbarelsen från gårdagen, det
smärta och resliga kruset med kirsch. Men
den uteblef alldeles. Kanske hade den förfall,
d. v. s., att den var tom. Kanske hade också
min granne för grundsats att icke njuta spiri—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
