Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eu Grisett, tecknad i fönstret, efter naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock alltid, genom sitt skick, kommer att
tacksamt erinra om sitt yrke. Hos min granne var
full bal för omkring åtta a tio personer.
Musiken var den märkvärdigaste, hvanned jag haft
äran göra bekantskap. En kavaljer blåste
raun-giga och en dam slog tambour- de-bascjue.
Herrn i mungigan storknade emellanåt, men
tambour-de-basc|uen var outtröttlig. Att dansa
i takt efter detta nedriga oväsen, var en
uppgift. som sjelfva Taglioni icke skulle kunnat
lösa, men också tycktes ingen det ringaste vårda
sig derom. Hvar och en hoppade, i
sinhjer-tas glädje, på sina ben, utan att bekymra sig
om grannens eller musiken.
Min lilla granne fördes i dansen af en
lång, blek yngling med fem ensliga skäggstrån
på hvardera sidan om den ränna, som från
näsroten leder ned till läpparne, och som, mig
vetterligen, i Svenskan saknar namn. De skulle
troligtvis vara en efterharmning, fastän sorglig
och misslyckad, af de gamles knäfveJbårar eller
de nyares mustacher. Likväl närmade sig
imitationen här synbarligen mera kattan, än
men-niskan. När man härtill lägger, att en
temli-gen utbildad snufva gifvit en förklarad röd
färgton åt grunden för denna anläggning i
mu-staschväg, kan man lätt föreställa sig, att
»draget kring munnen» icke hos vår kavaljer blef
det angenämaste. Jag vet icke, om Sigurd
Ormöga, på något af sina härnadståg, möjligen
förvillat sig ända till grannskapet af Seinen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
