Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eu Grisett, tecknad i fönstret, efter naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin antagonist. Den lille herrn frän Faubourg
St. Antoine tyckte sig reclan ha u]:>plefvat
förespelet till hvad, som väntade honom hemma,
och började leta efter sin hatt. Värdinnan
gick försonande emellan, och dref den satsen,
alt en hygglig och bildad societet icke borde
Jåta störa sig af en sädan smäsak, som en örfil.
Emedlertid var och förblef glädjen förbi.
På den gamla damens föreställningar öfver det
oskickliga i kammarjägarens uppförande, svarade
han, att hon kunde låta bli alt ha grålt hår.
o
Hade det varit vanligt hår, skulle han icke ha
brytt sig om det. Förgäfves uppmanades
musiken att spela. Ingen ville dansa.
Förlikningsförslager uppgjordes. Men den uppretade
dansösen påstod, att kammarjägaren och hon
voro eld och vatten, att de aldrig kunde enas,
äfven om han böjde knä för henne.
Kammar-jägaren förklarade, med anledning häraf, att
han icke brukade knäfalla för beläten, och ej
heller med henne gjorde något undantag. Nu
var allt hopp om försoning ute. Ilvar och en
beredde sig att taga afsked. Dörren tycktes, i
detta bryderi, vara enda utvägen. Man
trängdes kring den, bugade, tog farväl, allt meden
brådska, som ådagalade, att man med
möjligaste första ville blifva qvitt ett obehag.
Sällskapet hade aflägsnat sig. . Endast den
snufvige studenten stannade cpvar. Jag hade
nu beredt mig på en stor scen, något ä la
Romeo och Julielte, en töte-å-töte, full af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
