Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eu Grisett, tecknad i fönstret, efter naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skor stodo, livilka han tycktes vilja afpressa en
son-lycka, som antagligen redan fallit någon
annan till godo, ty hans läppar spetsade sig
väl, men någon sväljning kunde icke förmärkas.
Grisetten smålog härvid för sig sjelf, men strök
med mera ifver, än någonsin.
Studenten sträckte armarne i höjden, som
om han velat »solens upp- och nedgång ta i
famn», och. gäspade, som om han velat svälja
både himmel och jord. Men grisetten
varkun-nade sig icke öfver honom. Hon log och strök.
I förtviflan vräkte lian sig nu i en stol,
slängde det ena benet öfver det andra, lät
begge armarne hänga ned öfver ryggstödet, och
sof innan kort, som en stock.
På något sådant måtte grisetten ha väntat.
Hastigt närmade hon sig dörren. Den
öppnades, och in trädde herr kammarjägaren, mera
tjusande, än någonsin, med ett leende, som
skulle förtrollat hela populationer af damer.
Nalkades han detta område som förförare, eller
som »artiste pedicure»? Ännu var det en
möjlighet, att han leddes af menniskovänliga
af-sigter, att hans nattliga tåg endast var rigtadt
mot kackerlackor och bobbor, att han lofval
biträda vid ett utrotelsekrig — men nej! han
fattar grisettens hand, han för den mot sitt
lijerta med ett galanteri, som erinrar om
medeltidens skönaste dagar, hon suckar, han
suckar, hennes hufvud lutar, rodnande, mot hans
kind, der ännu örfilen glöder i all sin prakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
