Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fragmenter ur bref från Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lang med rätta främst bland franska scenens
ryktbarheter.
Men Rachel, som, i allt livad det stumma
spelet angår, i hållningens ädelhet, i blickens
uttryck, i åtbördens poesi, troligtvis står på
sin höjd ensam, är, oaktadt sin underbart
sköna stämma, icke i deklamation densamma,
som i aktion — här nedlåter hon sig någon
gång att smickra en allmänhet, hvars förvridna
tycken hon borde kunna vända ryggen —
Rachel är måhända större, som konstnär, än Pa—
riser-publiken, som konstdomare — hon har
till alla delar godkännt den egna skala för
deklamationen, som man på Theatre FranQais
uppställt och utbildat, deri onekligen finnes
eliekt, men näppeligen sanning — hon skriker,
då hennes röst ännu fullt lemnar henne
resurser att tala och det med all den kraft
ögonblicket fordrar, men i Paris är det kommet till
axiom, att hvarje stor passion måste ha starka
lungor — hon har infört och förhjelpt till
burskap en slags deklamatoriska figurer,
hvarigenom hon handlöst störtar sig från skri till
hviskning, låter rösten dåna ut som en åska,
för att slutligen bortdö som en suck — konst—
messigt, men onaturligt! Och i följd af denna
organens öfverspänning, derest ett dylikt uttryck
tillätes mig, finner man äfven någon gång,
under gången af ett skådespel, hos Rachel spåren
al en viss afmattning i rösten. Denna stämma,
som, i sina första toner, har en så egen klang,
som, ehuru något livad Fransosen oöfversättligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
