Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beranger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja! hvart ni må irra bland folket, på landet
eller i staden, återfinner ni öfverallt Beranger
— han bor i hvarje stuga, vandrar på hvarje
landsväg, ackompagnerar väfstolens slag i hvarje
arbetssal, trader med glädjen in i dansgillet,
och ler och skämtar vid drufpressen. På sin
tid var till och med »le Roi d’Yvetot» val
upptagen i S:t Germain, och Frankrikes patricier
yttrade emellanåt ett eller annat nådigt ord om
den plebejiske skalden. Men sedan Beranger, i
Juni 1814, skref sin »Ansökan, inlemnad från
några hundar af stånd», deri dessa begärde, det
dem måtte beviljas fritt tillträde i Tuilleriträd—
gården, hvilket i allmänhet var hundar förvä—
gradt, började S:t Germain finna poeten nog
låg i valet af sina ämnen, och framför allt
funno: »Les Souvenirs du peuple» alls ingen
återklang i denna del af staden Paris.
Beranger är, som hvarje verklig
folksångare, frisk och naturlig, stark och djerf. Då
man läser andra skalder, äfven de mest
utmärkta, de rikast begåfvade, finnes det alltitt
något, som flyttar läsaren tillbaka, som hviskar
till honom om andra tider, andra minnen, som
erinrar honom att Tasso och Byron sjungit och
lidit, att Göthe diktat och segrat. Helt annat
med Beranger, hvars talang, mera än någon
annan, kan kallas infödd inom honom sjelf,
som är för mycket ett barn af stunden, att
kunna lefva af hågkomsten. Aldrig att ni hos
Beranger spårar paroxysmer till den andliga fal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
