Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beranger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och tacksamheten var en skuld, som Beranger
alltid på dagen samvetsgrannt infriade. Är 1803,
då Beranger fattig och okänd lefde i sin
bortglömda vindskammare, endast omhuldad af den
Lisette, hvars »otroheter» han så naivt förtäljt,
då hungern redan knackade på hans dörr,
knackade der samtidigt ett postbud, som till den
fattige poeten öfverbragte ett bref från Rom.
Det var från dåvarande förste konsulns broder,
Lucien Bonaparte, och innehöll, jemte några
smickrande rader, en fullmakt för Beranger att
lyfta det Lucien, såsom ledamot al institutet,
tillkommande pensionsbelopp. Trettio år der—
efter, då Luciens broder redan längesedan
slutat sin jättebana, då två dynastier redan
hunnit efterträda honom på hans thron, när
Beranger var mycket och prinsen af Canino föga,
sände han, då på höjden af sin ära och sitt
anseende, firad lika af folket och de
maktägande, till sin fordne välgörare en tillegnan
af sina skrifter, deruti han i Luciens minne
återkallar denna handling af adelmod, hvilken
fursten kanske sjelf förgätit, och egnar den
fallna storheten en hyllning, som, nedlagd inför
densamma i maktens och ärans dagar, skulle
kunna haft vålnaden af ett lismeri, men nu blef
ovedersägligt ett vackert drag ur en ädel själ.
Ännu ett dylikt drag! Chateaubriand
delade redan längesedan med en vitter notabilitet
inom vårt fädernesland ödet att vara lika
populär i egenskap af skald, som impopulär i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
