Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beranger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man skall i karakleren af Berangers
sånger kunna, liufvudsakligen efter deras ålder,
urskilja flera serskilda perioder. Hans första
visor, diktade under tiden af hans ledatnoIskap
i den vittra och musikaliska föreningen "le
ea-veau”, bära alla pregeln af ungdom och
njutningslust, lofsjunga vinet och (pinnan — man
ser, att Beranger i kupletter betalade sin
in-tradesafgift i det glada sångargillet. Ifrån denna
tid datera sig La Bachante och La Grande
Orgie , mästerstycken af sinnlig hänförelse, af
poetisk berusning, der champagnen stänker sina
perlor och qvinnan sjelf sliter slöjan från sina
behag, der yrseln ännu har poesi och
öfver-dådet ännu behag. Härefter tyckes Beranger,
under sina betraktelser öfver menniskosjälen,
kommit att fästa sig vid den egna böjelse för
melankoli, som man ofta skall kunna uppspåra
hos de lägre, de jemförelsevis förtryckta
klasserna, denna i det längsta undergifna, blott
inom sig klagande obelåtenhet, som, i hungerns
och köldens dagar, lifnar sig vid bibeln och
värmer sig vid Lamennais. Det var nu
Beranger i visan anslog den mildt allvarsamma
tonarten, der skämtet väl icke var bannlyst,
men dock uppträdde som en främling, der i
vecket, som leendet flyktigt drog kring
sånggudinnans läppar, gömde sig en sammantryckt
tår, der den fordna, ystra, stormande
glädtig-heten sansat sig till en ädel, fastän halft
sorgsen åsigt af lifvet. I denna anda äro hållna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
