Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beranger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Si j’etais petit oiseau” och framför allt, ”Dieu
<les bonnes gens”, måhända den Berangerska
Karnenans triumf. Det är hädanefter, som det
politiska elementet blir mer och mer
framträdande i hans sånger. Det är nu Beranger
diktar en series dels historiska, dels filosofiska
ballader, om hvilket slags poesi verlden icke
förut hade begrepp. Till det iörra slaget höra:
Le violon brisé, le vieux sergeant, le petit
homme rouge, le 14 Juillet, Je sacre, le
Char-les-le-simple, les deux Cousins ou lettre dun
petit Roi k un petit Duc (Konungen af Rom
till Hertigen af Bordeaux), Conseil aux Beiges,
predictions de Nostradamus pour lan deux mille,
la Garde nationale sur son licenciement par
Charles-Dix, nouvelle ordre du jour,
Ponia-towsky, la viviandére, m. fl. I den andra
kategorien kunna sättas: Les Bohemiens, les
Con-trebandiers, le vieux Vagabond, le pauvre Jacques,
les missionaires, Les souvenirs du peuple, m.
fl. Dessa poemer falla till största delen iuom
de sednaste åren af tiden för Berangers
författareskap; de äro de sista, kanske också de
mest fulländade fostren af hans sångmö, innan
hon, med det på en gång täcka och rörande:
”Adieu, chansons”, för alltid tog afsked af
allmänheten. Hvad för en luftig, nyckfull,
no-madiskt flyktig anda genomgår ej les
Bohe-miens — det är äfventyrarlifvet i all sin stir—
riga rörlighet, friheten utan boja, flyttningen
utan mål! Hur varsamt kringgår ej skalden, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
