Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beranger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dithyramben, från Anakreon blir Pindarus, i
hvilken hans sol går ned, men mera stor, mera
majestätisk än någonsin. Se här en i hast
sammanrimmad öfversättning af början till detta
poem:
»J barn, dem ingen blodskuld fläckat handen,
Med blommor ilen hit, vid facklors glans!
Af Juligrafvarne er närmen randen.
På stoftet läggen tacksamhetens krans.
Carl hade sagt: »Hämnd på de fräcka hopar,
Som djerfvas trotsa! Segre liljorne!»
Men, som en man, Paris står upp och ropar:
»Till vapen! Seger åt de färger tre!»
Till att ditt folk, o Konung, så förnärma,
Med hvilka bragder köpte du din rätt?
Sök ej att mannen från Marengo härma.
Uti hans kista ryms din hela ätt.
En tiggarskänk, en karta, man lät falla
Från thronen. Hvad, om ej en boja mer?
Ha! hur en spira bryts, vi veta alla.
Vi veta alla, hur en thron rifs ner.
Ty ifrån himlen kommer det en stämma,
Och ljuder, tusendubblad: »Jemlikhet».
För sent, att nu dess djerfva toner hämma.
J makten det ej, jordens majestät!
Framåt, framåt! Hotel de Ville är taget!
Oss höra kajerna och Louvren till.
I kungaborgen in sig flyttar slaget.
På öde thronen sitter hvem som vill.
Hur stort ett folk, som än i segrens ifver
Står fattigt, blodigt, hofsamt, blygsamt der,
Som, leende, en hatad Prins fördrifver,
Men korsar, vid skattkammarns dörr, gevär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
