Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvitmenade hus bleknat bort vid horisonten. Vädret var ganska
angenämt, och en lindrig medvind flägtade i de uppspända
seglen. Man började gruppera sig i serskilda kotterier på
stolar och bänkar; cigarrdoftet blandade sig behagligt med den
friska sjöluften, och damernas brokiga parasoller glänste,
skiftande, i solskenet. Konversationen fick, efter de första, inledande
termerna, färg, och jag erhöll, under dess fortgång, ganska
intressanta underrättelser om Sverige och Svenska förhållanden.
Jag tyckte mig förmärka, att Carl Johan, hos oss så illa
anskrifven, just icke heller bland Svenskarne räknade några
varma sympathier. Man påpekade, utan just mycken förbehållsamhet,
hans misstänksamhet och skuggrädsla för fullkomligen
inbillade faror. Man tycktes nästan vilja antyda, att de blodiga
uppträdena år 1838, hvilka i våra tidningar skyldrade, som
uppror, till sin hufvudsakliga del, voro en Kunglig fiktion, en
fix idé hos den gamle Konungen. Medan detta ”uppror” brann
som hetast, lär Storfursten af Ryssland gått kring gatorna och
frågat, hvar det fanns. Ingen kunde derom gifva tillfredsställande
upplysning. Men under tiden var en lysande dejeuner
arrangerad på slottet för åtskillige tillkallade militär-personer,
för Konungens Adjutant- och Ordonnans-Officerare-korps. ”Buvez,
messieurs! buvez!” tröttnade den gästfrie Carl Johan aldrig att
upprepa. Deremot tycktes man i allmänhet fästa glada
förhoppningar vid den nye Konungen, som lärer vara afhållen och
värderad af nationen. Man trodde, att den gamla oppositionen
skulle alltmera komma att sluta sig kring Oskar, som uppträdt
med skönjbara afsigter att vara Svenska majoritétens Konung.
Från politiken föll samtalet på andra, mera lätta ämnen,
hvaraf jag, bland annat, inhämtade, att sorgen efter Carl XIV
Johan, under ett halft år, iakttagits med den mest skrupulösa
noggranhet, att Stockholms kramhandlare, som icke fingo afsätta
annat, än sorgsaker, och hvilkas öfriga lager, vid sorgtidens
utgång, blifvit alldeles ur modet, dymedelst lidit ytterst
känbara förluster, och, till en del, måst i följd af detta
förhållande göra cession. Hos oss är man icke så ceremoniös.
På sjelfva Hertigens af Orleans begrafningsdag såg man få
sorgklädda, om icke af embetsmanna-klassen eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
