Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Försök till en karakteristik af Stockholmaren. Sociala förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afspegla troget och öfvertygande det älskliga, rena, om intet
ondt medvetna naturbarnet. Men detta bör dock icke så
förstås, som om koketteriet, ett älskvärdt, retande koketteri,
vore fremmande för Svenskan: jag har sett henne med utsökt
gratie posera på en gradäng; jag har sett henne med verklig
talang handtera sin solfjäder. Hennes konversation är liflig
och underhållande, endast man lyckligen hunnit inleda den på
något ämne af intresse, ty en oeftergiflig, oundviklig början till
hvarje samtal med en dam är dock — väderleken. Hon skulle,
fruktar jag, skrika till af förskräckelse, om man närmade sig
henne med något annat, än regnet, mådden eller gatsmutsen
på läpparne. Man måste genomgå en skärseld af meterologiska
betraktelser, innan man, egentligen taladt, kommer till tals
med en Stockholmska. Men sedan kastar hon sig icke, som
Nord-Tyskan, på sentimentalitèten, eller, som Syd-Tyskan, på
kok-boken. Den Svenska, bildade qvinnan är merendels intressant,
någon gång snillrik. Skulle hennes konversation emellanåt
vilja sjunka till sqaller, det der naturligtvis kan föga roa
en i dagens småförhållanden oinvigd fremling, röjer hon äfven
inom detta kapitel en uppfattningsförmåga, en säkerhet i
blicken, som ej sällan förvånar. Den Svenska qvinnans öfverlägsenhet
röjer sig äfven deri, att, inom flere fält af litteraturen,
qvinliga namn varit de öfverglänsande, de förherrskande. I den
glada, qvicka, beskrifvande poesien står utan jemförelse Fru
Lenngren främst. Hon lemnar både Vitalis och v. Braun långt
bakom sig. I erotiskt hänseende har ännu ingen Svensk skald
vågat mäta sig med Fru Nordenflykt, som, vid nära femtio års
ålder, kastade sig i sjön af kärlek. Och den Svenska Romanens
egentliga giganter, en Bremer, en Flygare — Carlén,
en Knorring, äro samtliga fruntimmer.
Stockholmaren är artig och förekommande, men mindre
liflig och rörlig, än Stockholmskan. Hos honom är det ett
slags rekommendationsbref att vara utländning. Han tänker
icke serdeles högt om sin nationalitét, och erfarenheten har
visat, att den Svenska förmågan ofta måste döpas utomlands,
för att få ett namn inomlands. Så har skett med åtskilliga
vettenskapliga storheter: så sednast med Fredrika Bremer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
