Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Försök till en karakteristik af Stockholmaren. Sociala förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jenny Lind. Stockholmaren tyckes nästan vara smickrad, att en
utländning besöker hans aflägsna, men undersköna stad. Hvarje
sådan fremling är derföre hos honom välkommen, och jag
kan icke nog prisa den öppna gästvänlighet, som mötte mig
genast vid ankomsten i hamnen, och sedan oafbrutet följde mig
under hela mitt vistande i Stockholm.
Stockholmaren är en treflig umgängesman; han talar
vanligen med behag och lätthet, hvartill äfven i sin mån bidrager
det både vackra och böjliga språket. Ingen skulle väl tro, att
detta tungomål, nästan lika villigt, som Fransyskan, lämpar sig
för ordspelets sinnrika lekar. Jag hörde många sådana, som
voro förträffliga, ehuru jag naturligtvis icke här kan återge
dem. De utgjorde en vanlig krydda på ett lifvadt samtal och
gingo mången gång i kedjesalfvor, vid knallen af en munter
middags champagnekorkar. Men gerna vill dock svensken
återkomma till den för honom kära politiken och särdeles till sitt
representationsförslag. Jag åt aldrig någon måltid, utan att
icke höra detta omtuggas. Vi Fransoser älskar handling ”in
politicis;” Svensken låter det vanligtvis stanna vid resonnementer,
men dessa blifva också derföre desto grundligare.
Stockholmaren älskar elegans i kläder. Det torde icke
finnas många städer, der man proportionsvis ser så mycket
välklädt folk, som i denna hufvudstad. Också äro modets
fordringar derstädes temligen stränga, och ceremoniellet för en
vårdad klädsel ganska anspråksfullt. Som en anomali kan jag
dock anmärka, att silkesstrumpor och skor icke äro oundgängligen
nödvändiga för en bal, och att icke på Stockholmstheatrarnes
förnämsta platser, liksom på de yppersta utländska,
fordras full toilett.
En mängd Stockholmare tala, som om de vore gourmander.
Men med bästa vilja i verlden och med undantag för
några enskilda hus, torde det knappt vara möjligt, att, med
något sken af framgång, vara gourmand i Stockholm. Som
exempel på den der rådande djupa okunnighet i kökets mysterer
får jag åberopa det historiska beviset af vår ministers, Grefve
de Mornays kock, som, vid högtidliga tillfällen, bokstafligen
gick i lån hos Stockholms Dignitärer, för att sätta smak på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
