Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Försök till en karakteristik af Stockholmaren. Sociala förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förälskade ögonkast utbytta i en fönstersmyg har naturligtvis
kritiken ingen rätt, men detta utmanande, detta triumferande sätt
att göra sina nyvunna rättigheter gällande, detta öppna trots
mot de vanliga begreppen om en ren kärleks blygsamma skygghet
för offentligheten, kan omöjligen annat, än göra ett vidrigt,
ett sårande intryck. Men det tillåtliga eller icke tillåtliga
beror på sederna i deras utveckling till konvenans, till lagstiftning
för det skickliga, och denne unge man, som prostituerade
sin fästmö med en offentlig omfamning, ansågs, detta oaktadt,
för en fulländad gentleman, för en person med anspråk på
sällskaplig öfverlägsenhet.
Kasta vi i sammanhang härmed en blick in i Societetslifvet,
så är Stockholmaren, inom detsammas gränsor, vanligen
i början litet stel. Han behöfver det lefvande i anblicken
af vackra qvinnor, af ett gladt och pareradt menniskohvimmel,
innan hans Nordiska is tinar opp, innan han förtjenar namnet
af vår landsman vid sextiograders polhöjd. Derför kan man
också nästan städse anmärka, huru vid början af en bal eller
en supé, herrar och damer gruppera sig i åtskiljda flockar,
huru de förre, liksom obeslutsamma, betrakta och lorgnettéra
de sednare, innan någon af modets hjeltar tar mod till sig,
och först vågar ett angrepp på den fyrkant af damer, som
ofta med strängaste rätning cernerar väggarne. Ty ikring dessa
stå i Stockholm merendels alla möbler uppradade, soffa efter
soffa och stol efter stol. Den stora konsten att möblera, så
att sällskapslifvet derigenom tages i skygd, så att möjligheter
öppnas för bildande af själsbefryndade kotterier, af dyrbara
têter- à- têter låg i Stockholm, endast för ett par år tillbaka,
aldeles i sin linda, och det var högst sällan, som någon
inbjudande ”jumelle,” någon treflig ”Causcuse” vågade sig ut
från sin häfdvunna plats längs panelningarne. Leon Gozlans
tjusande väninna, Madame *** borde, med sin utsökta smak,
med sitt säkra öga för det eleganta, få ett ögonblick befalla
öfver dessa salonger, öfver dessa af Stockholms utmärkt skickliga
Snickare med talang arbetade möbler, för att derutinnan
åstadkomma en lika oförmodad, som lysande förvandling. Men
sedan Stockholmaren en gång blifvit lifvad, är han oftast en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
