Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Försök till en karakteristik af Stockholmaren. Sociala förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ganska intressant personlighet. Jag har sett Stockholmare,
hvilka i början af én glad måltid suttit tysta och stela, som
bilder, vid slutet deraf vara de älskvärdaste menniskor i verlden.
Och härmed förstår jag dock ingalunda, att de tillåtit sig ett
enda glas öfver en oskyldig glädjes gränsor, ehuru jag
verkligen i Sverige hört begagnas det besynnerliga, nästan
oöfver-sättliga uttrycket: lagom full. Svensken är, i sitt umgänge
ofta qvick. I detta hänseende är det antagligen endast för
Fransosen han ger vika. Han beskrifver med lätthet och
lif-lighet. Hans repliker äro träffande och muntra. Åldrig har
jag bland utländningar trifts bättre än i Stockholm. Sjelfva
de båda språkens, Svenskans och Fransyskans ordvändningar
äro beslägtade och mången gång har jag sett läggas i dagen
tankegångar, som man voré färdig kalla genuint fransyska,
derest de icke ledde sitt ursprung ur en Svensk hjerna.
Då man inträder i ett sällskap i Stockholm, utropar icke
den vakthafvande Domestiken ens namn; det är värden eller
värdinnan, som sjelf åtager sig denna möda. Härigenom
uppstår, ifall man är främmande, en presentation och
genpresentation, som för några ögonblick afbryter all sällskaplig
verksamhet och efter hvilken procedur samtalet vanligen tyckes hafva
någon möda att rigtigt repa sig. Men den välsignade
väderleken tillgripes, som en lycklig förmedlande mellanlänk, och
mellan regn eller snö, frost eller tö, på isgata eller i snöslask
kommer man ändtligen fram till något ämne, der en förnuftig
och underhållande konversation kan få fast fot. Äfven i dé
största reunioner anses här som en oundgänglig pligt att helsa
värden och värdinnan. Att fördröja sig med något samtal,
innan denna skyldighet är fullgjord, betraktas till och med som
en oartighet. Värden uppehåller sig dessutom nästan alltid i
grannskapet af den dörr, genom hvilken man inträder, så att
det knappt är möjligt att obemärkt passera honom.
Hvar och en karl, som icke är hvad man kallar ex
pro-fesso kurtisör, är i Stockholm nästan alltid spelare, och, strax
efter första början af en supé, ser man mångfaldiga spelbord
i verksamhet. Här drifves dock icke spelet på samma sätt,
som inom sällskapskretsarne hos oss — det är icke en ckarté,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
