Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Försök till en karakteristik af Stockholmaren. Sociala förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
just på det att icke dylika korssfarare, liksom Fredrik
Barba-rossa i Cydnus, måtte förkyla sig genom ett improviseradt kallt
bad. Han stannar således temligen oskadd, när farten af
fallet ändtligen upphör att rulla honom, reser på sig, skakar på
sig, och rnltar slutligen tillbaka till det öfriga sällskapet, som
ännu skrattar åt hans ofärd. En tid stod den Norrske
statsministern Anker i spetsen för dessa öfningar. Då voro de, om
möjligt ännu mera lysande, än nu, och åtskilliga hästar gjorde,
på banan vid Stallmästargården, sin odödlighet.
En ung litteratör omtalande för mig orsaken, hvarföre
dessa kapplöpningar hållas på Lördagen, och hvilken äfven har
sammanhang med Stockholmarens samvetsgranna iakttagande af
gamla vanor. Hvarje Lördagsafton, derest ej sjukdom af
svårare art, kommer emellan, förtär Stockholmaren i stora portioner
en starkt födande nationalrätt, gröt med mjölk. Den serveras
nämde dag på allä värdshus; i det fattigaste hushåll står
grötgrytan på elden; till och med det rikaste vågar ej undandraga
sig den gamla vördiga plägseden, af fruktan att råka i förtal
hos grannarne. Men för att kunna förtära desto mera af den
nationella gröten, för att i kylan lifligare uppfriska aptiten,
kappköra Stockholms borgesmän på den smällkalla
eftermiddagen , och rulla, afkörda i en hastig vändning, hurtigt om bland
snödrifvorna.
Om Lördag middag ätes i alla hushåll strömming och
ölsupa; om Söndagen hvitkål och fläsk — så har farfars farfar
ätit; så äter sonsons sonson. Den 10 November serveras öfver allt
gås — såsom man berättade mig, utan att vidare ange orsaken,
Martin Luther till ära. Symbolen passar dock icke det ringaste
In på mannen, ty, utan att kompromettera sin tro, torde till
och med Katholiken kunna betyga sin vördnad, sin beundran
för denna senfulla, orädda natur, som ärorikt bestod striden
med sin tids mägtigaste krafter. Om Julaftonen — detta är så
säkert, som Amen i kyrkan — spisas lutfisk, gröt och
smörtårtor, en måltid, som åtminstone för Franska gommar icke
kan kallas läcker, och hvaraf den första rätten alltför mycket
erinrar om fastan, att lämpligen kunna begagnas, som entré
vid Julhögtiden. Äfven lära i de flesta hus emellan Jul
och trettonde dagen, golfven beläggas med halm. Jag in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
