Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet. Stockholm utom Tullarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innefattas under en enda, gemensam definition, men de
representera allt hvad brottet har frånstötande, hvad synden har
lågt. Stockholms hamnbusar hafva till och med en dold
politisk betydelse. Jag har hört högt uppsatta embetsmän ge
betydelsefulla vinkar om en blifvande ”hamnbuseregering.” Hur
den skall organiseras, vinna fast fot, fortlefva, derom fick jag
visserligen icke det ringaste ord till upplysning, men att ett
dylikt välde står för dörren, förkunnades mig i de mest
kategoriska ordalag. Stackars Sverige!
Kanske är ”Hamnbuse” endast ett ord, för att sinnligt
uttrycka det ondas princip. I denna syftning nyttjar man
åtminstone sammansättningarne: Hamnbuse-Tidning, Hamnbuse-bragder,
Hamnbuse-åsigter. Också lär, enligt hvad en Svensk
språkkännare för mig berättat, ordet: buse vara ungefär liktydigt
med djefvulen. Man hotar små barn med busen. Kanske
finns det derföre så många, hvilka, förskrämda allt ifrån
sina spädare år, se hamnbusar öfverallt, liksom en och annan
vår landsman ser spöken midt på ljusa dagen.
En melodi, som man icke sällan på Djurgården hör
uppstämmas från en Bergamasks positiv eller från en inhemsk
talangs ofta bristfälliga viol, är Polkan. Stockholmarne hafva
tagit i arf Parisarnes enthusiasm för denna dans. Lejonens
och trashankarnes förtjusning, begäres den ständigt da Capo.
Personer, hvilka förut aldrig vetat sig duga till någonting,
reste till Paris, lärde sig Polkan, och återkommo som Profeter.
Man slets om att få köpa deras konst; deras lektioner uppvägdes
med guld. Och andra under-profeter tågade ut i landsorten,
lärde och undervisade allt folk i Polkan, och lefde lusteliga på
förtjensten. Det var en gyllne tid för en mängd äfventyrare
och äfventyrerskor, hvilka för ögonblicket gjorde Polkan till
vetenskap.
Djurgården har äfven ett så kalladt Franskt värdshus,
som jag, för det nationella namnets skull, skyndade att besöka.
Matlagningen bär emedlertid just icke syn för sagen. Då
hänvisar jag heldre mina läsare till Casino eller Blå Porten, den
sednare, liksom Ottomanniska porten, uppkallad efter en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
