Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjyvnyp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
EBBE LIEBERATH
schacklåda i backen och alla gubbarna dansade
omkring i dammet.
Då fick jag min misstanke uppenbarad att han
var ute i samma ärende som jag själv, fast ingen av
dorn sett min övernaturlige. Men Fylax tyckte synd
om Julle för lådan sprack i gångjärnen och sa något
om att Julle var en kul prick.
Julle rodnar alltid som en jänta när man
berömmer honom på något vis och nu blev han röd ända
ner i halsen och klämde fram att lådan var menad
till Knappen, som inte synts till bland oss på över
fjorton dar.
Medsamma var vi överens och ingen skrattade åt
den andre och både den övernaturlige och ryggsäcken
och schacklådan vandrade åstad till Knappen.
Hur Knappen såg ut när vi kom och hogg honom
i deras syrenberså kan jag inte beskriva, så blek och
hålögd var han, men när vi langade fram våra
dyrgripar fast det inte var hans födelsedag eller så, så
begrep han chäsen och brast i gråt, så det gjorde
väldigt ont i oss lite var.
För det var aldrig meningen att han skulle bli
lessen utan tvärtom.
Fylax härjade värre för att få honom glad igen
och spände på honom säcken och jag satte fast den
övernaturlige i hans bälte och Julle trädde lådan under
armen på honom.
Men då kom hans pappa och ledde av med honom
och vi satt där och såg ut som vi gjort något ont. Men
strax efteråt kom far hans tillbaka igen och lipade han
också stora karlen och tackade och stod i, så vi var
väldigt förlägna, för det var aldrig meningen att
någon stor skulle få nys om våran expedition.
Men han sa att det bästa var att vi fick Knappen
i gråt, för det löste spänningen i honom, sa han, vad
han nu menade med det, för han hade inte gråtit sedan
den gången efter begravningen, bara mått illa. Precis
som det skulle vara nyttigt att gråta! Då låter det
annat, när jag tar till lipen. Dorn stora är alltid
konstiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
