Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjyvnyp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄMMIGA POJKAR
147
Dagen därpå skickade dorn bort Knappen för det
hyppernevösa. Han såg ut som ett smalt streck i bilen
där han satt och tittade rätt fram utan att se åt
varken höger eller vänster, när vi vinkade åt honom. Men
vi såg att han hade säcken på ryggen och den
övernaturlige i näven och lådan under armen.
I går kom dorn tillbaka igen efter två månar, ingen
vet var.
Vi har inte träffat honom ännu, men farmor
säger att han ser ut som hälsan själv och är brun och
tjock och glad som en lärka.
Så nu skall det väl äntligen bli rätsida på gänget
igen, som väl är! Härliga bananer! Det har varit som
det kunnat med den saken emellanåt, för när vi
räknat över oss har det aldrig blitt mer än nio och ingen
har vetat var den tionde fanns. Det är alltid hemskt
att gå omkring med en tegelsten på hjärtat, helst när
man inte hittat på något som gjort samvetet ömfotat.
Det var säkert för Knappens hemkomsts skull som
det var så nedrans livat i går kväll vid simtävlingarna
i våran sump.
Ni skulle bara sett, när Julle stegade från
magistern rätt ut i klimatet klädd i en
gammalsvalstjärts-rock och hans pappas gamla vita väst, som hängde
som ett förskinn ända ned till knäna, och en storm
som var lika ruggig som svansen på en arg katt.
Där var en styv konstsimmare från stan, som var
så mallig och egenkär så det äcklade en av att bara
se på’n.
Så snart någon av oss gjort något fint — och var
säker på att varat gäng kan åtskilligt i den vägen! —
och dorn klappade händerna överallt på bryggorna, så
pöste den tjocka pricken och sa att det var då
ingen-ting att applådera åt.
Och när fem av jäntorna flöto i en nedrans
finfin stjärna så sa han att det skulle han kunna göra
bättre ensam.
— Gör det då, ropade farmor, som var lika arg på
honom som vi.
Vi lade ett blixtsnabbt råd och Fylax, som är påhit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
