Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjyvnyp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
EBBE LIEBERATH
tigare än allt annat folk på jorden, försvann ett spårs
ceh blev inte synlig förrän längre fram. Han är
väldigt styv i att simma under vatten, för han har säkert
mera väder än andra människor. Och jag såg hur
han slank ut genom ett hyttfönster med något i
munnen och gled fram från stolpe till stolpe under ena
bryggan med näsan nätt och jämt över vattenytan.
— Här blir det livat om en stund, tänkte jag och
gjorde i ordning fingrarna och mungiporna för att
vissla som vi kommit överens om, när konstsimmaren
skulle bräcka jäntorna. För jag visste att Fylax skulle
göra sin sak ordentligt vad det nu skulle bli för något.
Ingen mer än Julle visste det och han tordes
ingenting säga för att ingen skulle bli varskodd och slå
beck i vällingen. För till och med Julle, som annars
är en fridens man, var så arg som en geting på den
tjocka malliga, jannen som bara gick omkring och
gjorde sig grön.
Jäntorna ,var hyvens i sina konster, det var inte
fråga om det, och det var väldigt vackert också där
dorn flöt allihop i likadana eldröda simdräkter och
ljusblåa mössor.
Det var ett väldigt långt program så folk hann
nästan att glömma av att konstsimmaren skulle visa
sig igen och dorn redde sig just till att troppa av. Men
som väl var klippte farmor till så innerligt
försmädligt som bara hon kan:
— Nå nu få vi väl se hur herr konstnären bär sig
åt för att ensam göra lika vackra stjärnor som fem
flickor?
— Bravo! ropade dom allihop och stannade.
Konstnären bröstade sig och såg ut så man bara
ville gå fram och lappa honom på kä—, förlåt örat.
Och så plumsade han i och började med en hop
onekligen styva saker, men inga stjärnor.
— Stjärnor var det! skrek farmor och vi med och
alla dorn andra.
Då bredde han ut sig på rygg och gjorde sig till
så det kröp i en. Han viftade med tårna och hade sig
med händerna så ingen kunde begripa vad det var för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
