Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig som oförgätlig. När svenskarna kallas
Nordens fransmän är det därför en djup
historisk sanning som icke ensamt får gälla deras
yttre artighet och icke heller fattas som blott
och bart en efterapning utan beteckna, att
svenskarna liksom fransmännen lyckats att i
sin odling sammansmälta klassicitet och
ger-manism.
Det kan icke öfverraska att detta i det stora
hela fullständigare lyckats svenskarna som
statsmän och hjältar än som tänkare eller
konstnärer. Öfver våra konstutställningar hvilar, då
de jämföras med grannfolkens, ofta något
dallrande och obestämdt. Något dylikt spåras ej
sällan äfven hos de enstaka utöfvarna antingen
de föra penna eller pensel. De liksom brottas
mellan två motsatta åskådningssätt, två
metoder. Redan hos Stiernhielm framträder samma
tvåsidighet. Det är striden mellan klassicitet
och germanism. Med litet god vilja skall det
dock icke falla sig långsökt att just i den
skiftande dagern öfver svenska verk se något både
lefvande, tilltalande och ganska egenartadt.
Hur står icke hos Bellman klassiciteten sida
vid sida med den subjektiva yran och en
makaber germansk humor, där valthorn och dödsring-
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
