Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning växelvis stämma in. Hos Tegnér står
klassi-citeten i förgrunden, men han råder öfver
vidsträckta germanska kolonier, från hvilka han
hämtar både sina prydnader och sin smärta.
Jag kan aldrig se Wagners sköldmö, omgifven
af lågor och valkyriors härskri somna in vid
»eldmotivets» spröda glasharmoniketoner utan
att tänka på Tegnér och hans slutliga
bortdomnande och död. Mer förhärskande röjer sig
åter germanismen hos Thorild, Marcus
Larsson, Geijer och Almqvist. Har du hört
Almqvists musik? Hon är satt med så oöfvad
hand att du först genom att länge genomspela
de olika styckena till sist kan vänja dig att
förstå hans afsikter och på så sätt skaffa dig en
nyckel. I enrum skall du icke kunna höra
dessa sånger med torrt öga. De äro diktade
med den inbillningens och känslans formlösa
uppriktighet, som en gång för alla blifvit
ger-manismens rikaste insats. Hvar skulle vi i dag
som är väl stå utan den? Kanske äro hans
osäkra takter diktade i den äkta germanska
tanken: Det är lätt att behaga alla, mig lockar
det oupphinneliga, det att helt vinna en enda.
— Kanske har han också lydt den icke mindre
germanska tanken: Så sjunger jag, ty så är min
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
