Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röst. Hvad bry mig formerna! Hvad bry mig
handklappningar eller tadel! — Att i fråga om
den svenska konsten vilja lämna ett gifvet
företräde åt den ena sidan eller åt den andra vore
fåfängt. Kanske har klassiciteten uträttat mest,
men sedt i stort stå de båda vågskålarna i
vacker och förvånande jämvikt.
Äro svenskarna germanismens affallingar,
så framgår icke däraf med nödvändighet att
detta skall innebära en historisk skam, hvilken
de borde skynda att genast försona. Så mena
endast de, som anse att svenskarna äro ett i
klassiska former förstenadt och döende folk.
De betrakta frågan allt för germanskt ensidigt.
Kände romanerna vår odling till punkt och
pricka lika väl som vi själfva, skulle vi
säkerligen bland dem finna försvarare. Jagade
svenskarna klassiciteten ur riket, skulle de
sannolikt för ali framtid helt och hållet nedsjunka
till andliga slafvar under ryssar och norrmän,
hos hvilka germanismen lefver mer oberörd.
Jagade de åter germanismen ur alla sina
reformer, sina skrifter och konstverk, skulle det
svenska på fullt allvar stelna till en vacker
gammaldags staty utan ande och blod. Däremot måste det
hos svenskarna känneteckna förhöjd lifslust hvar
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
