Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att svärja den klassiska arffienden ett hannibalskt
hat, rycka germanerna honom in i sina egna
led och binda sin folkliga jægerskjorta för hans
mun och kväfva honom med sin allt grumlande
skymning. De predika konst genom att
nedsmälta konstens elementära former och göra
epos, drama och målning till musik, men
musiken till epos, drama och målning. De
förkunna religion genom att vända religionens
mysterium ryggen och uteslutande syssla med
den sedliga tillämpningen. Detta är ungefär hvad
vi bruka tillvita den germanska subjektivismens
revolution, hvars följder ingen till fullo kan
uträkna. I längden blir dock en sådan travesti
så obeskrifligen lättköpt och litet sägande,
emedan just i jämförelse med en enkel och
formfast kulturbyggnad, ett så ymnigt flöde som
våra dagars gifvetvis måste te sig groteskt och
obestämdt och först efter århundraden lämnar
den öfverblick, efter hvilken det hela kan
inskrifves’ inom fasta och bestämmande linier.
Väl förutse vi klart att vår rang inför
eftervärlden särskildt kommer att bero på vår
slutliga plats i förhållande till
upplysningstide-hvarfvet och renässansen, men vi stå själfva
för nära. Litet veta vi om oss själfva, och det
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
