Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi veta känna vi för noga, att det skulle te sig
godt. Med tillfälligheter, lättare än damm, pröfva
vi att väga de största tyngder. Dock skall det
heller aldrig lyckas någon att med bevis
förneka möjligheten, att också öfver det
aristo-fanskt piskade »nu», hvilket bortskämda
människobarn skatta så armt, en blomstermånad
kan hvälfva sin himmel. Än lyser det hvar
afton på jorden från oräkneliga hem, där
ömhet och goda afsikter satt bo och där tänkande
varelser besinna, att detta stackars »nu»
omfattar den timme i evigheten, då de sitta på
lifvets öfversta kungstinne såsom människor
och med människors ansvar.
Låt oss därför ytterligare försöka att
ransaka, huruvida vi icke utan att kränka
hellenismen och utan att förneka vissa likheter med
t. ex. det romerska förfallet kunna vägleda oss
till en sannolikhet, som innebär att också vårt
»trötta dekadenssekel» möjligen inför
eftervärlden, kan få sitta upp bland de århundraden,
som dragas i triumfvagn. Hjälpen låge nära,
om vi vände oss till de otaliga reformer i det
lilla, som stundligen föra människorna framåt
mot större fullkomlighet. Ensamt inom en
mansålder har dessutom vetenskapen lämnat
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
