Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vi och vår tid, betraktelse genom en föreläsares glasögon om fem hundra år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI OCH VÅR TID.
*47
själfbekännelser, som kallades mänskliga dokument,
men de besitta icke samma värde för forskaren,
som den nästföregående tidens skatt af bref och
memoarer. Det religiösa och visionära skapandet,
hvilket då benämndes »diktning och konst»,
sysslade med fejder om »framställningssättet» och
splittrades därigenom i en sådan mängd af skärfvor,
att det knappast är oss möjligt att sammanfoga
dessa till en staty. Slutligen nedsjönk litteraturen
till en efterliggare och blef den minst apolloniskt
fullgångna bland konsterna. Låt oss dock försöka
att uppkonstruera några bilder af dåtidens människor.
Man besatt då endast de första kunskaperna om
elektriciteten och man förstod ej ännu att binda
solvärmen. Man var ännu i mycket prisgifven åt
naturens makter och kände ännu något af vildens
vidskepliga vördnad för allt det inom naturen,
siöm syntes våldsamt och skumt. Roüsseaus naivt
retoriska naturdyrkan genljöd genom hela detta
tidsskede. De ifrigaste naturdyrkare voro oftast
att träffa bland stadsbor, som påtogo
guttaperkä-skor när de kommo ut på landet och inbillade sig
att alla kor voro förklädda tjurar. Det förefaller
oss ofattligt, men dessa människor kunde tillbedja
och förhärliga sensualismen och påstodo sig inför
naturen endast vara sjuklingar och krymplingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
