Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Torparflickan och grefven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
— Var så god.
Grefven gjorde nu i ordning två smörgåsar och lade på den ena
lax och på den andra orre samt hällde upp i en medförd tumlare
något madera, hvarefter han lemnade väskan ifrån sig och med detta
batteri i beredskap väntade han, att Anna skulle komma ut.
Hon kom snart följd af sin mor båda bärande mat på stora
lerfat. Der fans ost, skinka, fårkött, smör, bröd och inkokt braxen
och den beställda sura mjölken. — Far sjelf skyndade in efter brän-
vinspluntau.
När allt var färdigt och mor bedt herrarna vara så »gemena» och
hålla till godo, med hvad huset förmådde, sade grefven:
— Tack godt folk! Men nu skolen I också smaka på vår föring. —
Ja, det hjelper inte! Annars smaka vi inte en bit, af hvad Ni dukat
upp. — Se här, vi ha nog mat med oss, tilläde han och pekade på
smörgåsarna, som han gjort i ordning. Föregå edra föräldrar, Anna,
med godt exempel och ät de här smörgåsarne samt drick det här
vinet; är isen väl bruten, sä går allt af sig sjelft sedan.
Anna tvekade ett ögonblick, men derefter neg hon djupt och
sade:
— Jag måste väl då, för att inte herrarne skola endast titta
på maten.
— Nå, det var en förståndig flicka! utropade grefven och nu
var isen bruten och allt gick verkligen af sig sjelf. Kära far och
kära mor höllo till godo med de främmandes matsäck och de sist-
nämnda med torparfolkets anrättning och dét bief en glad frukost —
de enda, som blefvo utan, voro pojkarne, soip inte vågade sig fram
och som ingen heller tänkte på. Sanningen att säga åt ej heller
grefven mycket, men han slukade i stället med ögonen Anna, hvilken
han inte kunde se sig belåten på.
Emellertid gick tiden och den lika bastanta som glada frukosten
i torparstugan var slut.
Förvaltaren och grefven stego till häst för att rida vidare, sedan
pojkarne, som vattnat hästarne och fodrat dem med friskt gräs, fått
sig hvar sin dricksslant och dessutom återstoden af Majas matsäck.
Just som de främmande skulle rida från torpet, framför hvilket
hela torpar/amiljen stod bugande och nigande, sade grefven:
— Anna!
— Ja, herr grefve, svarade Rosen på Klastorp och gick fram
till ryttarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
