Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En kyss i midsommarnatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
stämmande med den enkla glädje, som bör illustrera sommarens här-
liga fest. Det är ju naturens högtid. Den naturliga och okonstlade
glädjenr passar dervid bra mycket bättre än den braskande. Jag
för min del hör mycket hellre den der fiolen och handklaveret än jag
hör messingsoktetten pä Kosta vid en sådan här fest.
_ Herr grefven älskar naturen och det naturliga?
_ Ja, jag ser största delen af året så mycket konstladt, att jag
är trött på det, svarade grefven, hvilken var oartig nog att ej se på
häradshöfdingen, medan han talade, helt enkeit dertör, att han upp-
täckt »Rosen på Klastorp» i ringen och följde henne med ögonen.
Emellertid upphörde musiken och de dansande stannade samt
bildade stora klungor af pratande och skrattande allmoge, till dess
att musikanterna åter började traktera sina instrument och uppstämde
nu en marsch samt satte sig i gång.
Hela massan af folk ordnade sig då i led och tågade efter musi-
kanterna till en stor löfprydd loge, der dansen nu skulle stå.
Sist och ett stycke ifrån den jublande skaran gingo härads-
höfdingen och hans familj samt grefve Strutsenfot.
Inkomna i logen togo musikanterna plats på en upphöjd ställning
och började med en vals.
Genast var ungdomen färdig att dansa och den gjorde det med
lif och lust, att det blixtrade om fotterna, när klackjernen på stöflarne
slogo mot spikhufvudeca i golfvet, och dammade i taket.
_ Het är vår vana, sade häradshöfdingen till grefven, att vi
dansa några slag med en och annan af folket och herr grefven får
ursäkta, att vi lemna er på några ögonblick för att fullfölja tradi-
tionen. — Kanske herr grefven sjelf önskar försöka, hur våra små-
landstöser dansa?
— Ja, det vore ganska roligt.
_ Var så god! De äro minsann ej så klumpiga, som de^se ut.
- Tackar! Jag skall dröja, tills det spelas upp en hambopolska.
— Jaså, herr grefven är liebhaber på hambo?
_ Jag är inte vermländning för ro skull.
, — Ah’, det är sannt! — Jag skall visa herr grefven på en
vacker flicka, som äfven dansar bra. — Se der står hon.
Häradshöfdingen pekade med sin käpp på Anna i Klastorp.
— En ovanligt vacker flicka! utropade grefven, noga vaktande
sig för att förråda, att han kände Anna, hvilket häradshöfdingen ej
heller kunde ana, alldenstund han ej fått veta, att grefven varit pa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
