- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
21

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. En kyss i midsommarnatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21
Klastorp; det hade ryktet hittills förtegat för honom, ehuru flera af
folket visste det.
Haradshofdingen och hans familj förfogade sig emellertid in i
ogen och dansade en sväng med en och annan af folket och vackra
Anna fick aran att dansa ett par hvarf med sjelfva häradshöfdingen.
- Det var en hambopolska, som herr grefven önskade? sade
haradshofdingen, när han svett och dammig kom ut ur logen.
— Ja!
— Det skola vi säga till om.
För all del, inte särskildt för mig!
Hvad göi det? 1 olket här dansar gerna hambo.
Han skickade in en af sina söner till spelmännen och straxt
derpa spelades upp en liflig hambopolska.
Gretven skyndade sig in i logen och gick rätt fram till Anna,
hvilken hogt rodnande neg för honom, under det att en massa andra
flickor upptändes af afund mot .»Rosen på Klastorp,» som alltid skulle
bli uppmärksammad.
Flera par voro redan uppe och dansade och stampade i med
rotterna, att tiljorna gungade.
Grelven ville derför inte genast dansa ut utan stannade vid Annas
sida, sägande:
- Nå Anna, vill ni nu uppfylla ert löfte och dansa den här
dansen med mig.
— Jag tackar, herr grefve.
— Vi dröja litet, tills de, som nu äro uppe, få lugna sig.
— Herr grefve!
— Ja, mitt barn!
- När herr graven hade ridit fri,,, Klastorp, sprang jag genast
ofver mossen „ I mor Brita i Baltet oeh lemn.de henne kronan, som
herr grelven gal mig.
— Såå!
— Det blef glädje, må herr grefven tro och mor Brita, stackais
menmska, välsignade i sitt bjerta den ädle gifvaren.
- Kära barn, gåfvan var sä liten, att den inte ens är värd att
nämnas.
— Den var stor för mor Brita.
— Ar hon gammal?
„ ~ Ja’ hon år V18st ättio år, stackare och så skröplig, att hon
niaste använda två kryckor, när hon går.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free